Tack Hanna Pousette. <3



Du känner mej så väl mitt hjärta.
I din närhet försvinner all smärta.
För du är så himla fin,
jag behöver inte röra en min...
du förstår mej ändå,
hoppas det alltid kommer vara så!
För vi har något som ingen förstår eller ser
kärlek, hopp och tro och mycker mer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0