Livet är ingen dans. Men det är la tur det. För jag har ändå ingen taktkänsla...
Dunkar så hög musik det går. Öronen värker och huvudet bedövas. Hjärtats slag slår i takt med basen.
Högre. Verkligheten förvinner bakom mej. Musiken är inte längre en sång, det är öronbedövande skrik.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jo Elin, det har du! Livet är en dans med sneda steg ibland bara...
Trackback
