Kanske, bara kanske kan du tillochmed rädda mej från mej själv? <3

Trycker i mej lite godis, ler över att jag äntligen kan och vill sakna någon, som inte är helt borta,
som ger en gnutta hopp, som sprider värme i hela kroppen på mej när du är i min närhet, och saknaden som får mej att frysa utan den.
Slutar le när jag inser vem jag ler för.... vem är du, och vem fan är jag för dej?
Det kunde vart fint, men det hade det kunnat innan också :)