Jo. Nu har jag tänkt sådär igen..
Haha, jo att tack vara världens bästa människa typ alexandra antbald, så har jag ju en tro.
En tro på Gud. Här om dagen, då jag sitter på bussen klockan kvart över sju första lov-dagen,
Så inser jag hur otroligt skönt det är att sluta ögonen och bara veta att det kommer bli bra.
Allting liksom. Och sen, strax efter jag kommit underfund med detta så stiger en tjej på bussen och tittar konstigt på mej. Jag slogs av tanken, att fan va tråkigt att inte tro. Fan va synd det är om folk som inte fått uppleva sånt jag fått vara med på. För det har varit helt... obeskrivligt fantastiskt.
Jag snackar inte bara predikan, jag snackar inte sitta i kyrkan, även fast jag gjort det med! Och det är inta bar vanlig sång och tal, det är sånt som verkien påverkar en i livet. Iallafall mej.
Utan om allt i helhet, att tro och ha hopp på något som ingen eller inget kan stoppa eller motbevisa.
det är skönt.
Hoppas alla söker de, hoppas alla ger det en chans när det dyker upp.