Tänk att känslan kan försvinna så snabbt... Kanske för att solen går ner? Jag är inte mörkrädd.

Jag sträcker mina armar i luften.
Jag blundar och låtsas för stunden att någon tog i mot mej.
Att någon tog mej i knät och klappa mej på kinden.
Att någon säger, "att jag finns här för dej och jag lämnar dej inte."

Jag vill bara duga. jag vill bara vara nog.


Att inte tro att man duger, eller inte våga ta stegen åt ritningen som kallas rätt håll,
Det är de många känner. Eller ah, jag tror det iallafall.
Man undrar, man och man.. höhö jag, du, vi... Jag undrar när det är min tur.
Jag vill resa mej upp, men allt jag får är en kölapp.
Jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att jag kan slå nummren om kvällen till dem som skulle svara,
Jag vet vilka ni är. Men... ändå, Ligger jag kvar. Jag vrider armarn runt mej och känner mej ensammas på jorden. Känner mej lämnad.
Jag frågar mej om&om igen,
- vafan ska jag göra nu?
Jag svarar på min fråga och kryper närmar väggen.
- jag vet inte. jag vet verkligen inte.

Det har blivit min livmenning nu. jag vet inte.
"hur mår du?"
"var bor du?"
"vad känner du?"
"varför gråter du?"

- jag vet inte. JAG VET INTE.

Jag vet, jag är inte ensam.
Jag vet, jag har inte rätten till att varken fråga efter hjälp '
Eller må, skriva eller säga saker som detta.
Men.. ah men varför fan gör jag de nu då?
jag vet inte. höhö mongo <3

Jag skulle inte skriva massa blajj här var menningen.
Det angår inte alla, så varför skriva det här där alla som vill kan läsa det?
Jo. det finns en annledning till att jag väljer att skriva det här.
Det betyder inget. Det är en text.
För mej betyder det, jag får ut mej det jag vill men inte kan säga.
Men för er duktiga som lyckas ta er ner till denna raden, en sak bara för er;
- Detta var allt, men ingenting.

puss.




Kommentarer
Postat av: Andrea

är ALLTID hos dig<3

2010-03-05 @ 16:41:29
Postat av: Linn

PUSS

2010-03-05 @ 18:07:34
URL: http://gnus.blogg.se/
Postat av: Derle

Jag har kommit att röra mej långsamt

Det har sina olika skäl

Benen de känns inte lätta

Lusten finns inte där



Jag har kommit att sluta försöka

Känslan är full av besvär

Magen den blir liksom ihopsnörd

Flödet finns inte där



Men långsamt leder också någonstans

långsamt leder också någonstans

långsamt leder också någonstans

långsamt leder också någonstans



Jag har kommit att fastna i mönster

När ett steg fram kostar tre steg bak

Där att vakna på fel sida

Det är ingen ovanlig sak



Och jag har kommit att jagas av tiden

Och går i ett tempo som inte är mitt

Min dygn är mkt mkt längre

Där skiljer vi oss vitt



Och jag vill skrika högt över hela världen

att jag kan andas av mej själv

och jag kan flyga runt vintergatan

och ta ner månen om ni vill

men jag vill va i lugnet inom mej

2010-03-06 @ 23:38:20
Postat av: julia

kram till dig elin!

2010-03-08 @ 17:20:06
URL: http://juliajosefinkraaij.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0