jag är så trött.
så in i helvettes jävla trött.

vart ska jag börja? Vart ska jag börja....
jo. juste.
jag har kommit fram till något väldigt uppenbart med samtidigt något jag försökt se förbi...
Jag är ensam.
helt själv.
Inget gnäll. bara själv.
ni vet att jag har skrivit om min stjärnor här i bloggen? Ja. de är verkligen mina stjärnor. Men, Jag är inte deras. Jag är ingen stjärna. Jag är en blek, patetisk, 12åring som just nu låter som en självömkande emo i sina bästa dagar. men vadå?! det är ju sanT!? Jag har ingen. Jag har fan i mig ingen.
Ingen som förstår ett piss om hur det är att vara jag. och den stackarn som faktiskt gör det, ja, den skiter väl i det?

jag har funderat fram och tillbaka på om detta beror på att ni är för sjävupptagna för att se er om, se er om och se runt omkring er... se vilka som sakta går sönder framför era ögon. är ni för lata för det? För rädda kanske?
Eller är det jag?
Jag som valt bort eran tröst? jag som vänt er ryggen och faktiskt är den själviska i läget då jag inte ser mej om för att se om ni står bakom, eller om ni ens står? kanske ni också faller ibland, och det enda ni ser är min rygg??


jo. Jag är så trött. så trött på att folk inte kan säga det.
FOLK, SNACKA HÖGRA FÖR JAG KAN FAN INTE HÖRA ER.

snälla. snälla... nu, Gud. behöver jag hjälp. På rikigt. snälla.

Jag hatar mig själv för den jag blivit. och jag hatar dej. Nej det gör jag inte. men jag önska iaf att jag inte skulle älska dej så fruktansvärt mycket... för då kanske jag hade klarat av att vara den starka elin.
För mitt i allt känner jag en sån jävla stor saknad. jag saknar den gamla elin. Den som man kunde räkna med, den som inte gick, den som inte gnällde, den som förstod.
Fan vad jag saknar den tjejen. För i de tiderna. Jag kanske egentligen, var mer ensam, hade mer tid för mig själv innan. Men jag då, innan, förut. Kände jag mig älskad. Jag kände mig betydelsefull.
Hej, jag är värdelös.
nej så illa är det inte. jag bara skrev att jag är värdelös för det antaligen var det du tänkte.
"jävlar vad hon tycker synd om sej själv"
Det gör jag inte. jag vet mina problem. men jag har inte funnit någon lösning. Så från många dagar och nätter i tårar går jag nu över till ilska. Frustation över denna jävla plats. över mitt hem som jag i alla år älskat och försvarat. Hålan, vårat egna lilla fucking ÅSA. Varför skulle du vända mig ryggen ??
Nu vill jag här ifrån. På allvar. länge. långt bort.
men vem fan bryr sej om vad jag vill och inte, jag menar egentligen?