det var så innan,
och jag trodde nog att det skulle förbli.
När mina problem, som vänligt står i kö ochväntar på att få dyka upp sådär jävligt opassande...
ah när dem dyker upp... då fanns det någon.
Då innan. Då fanns det någon som alltid försökte. Jag behövde inte försöka själv...
jag behövde inte.
nu behöver jag... men vad gör man när man inte kan, och att försöka inte hjälper?