Jag är för fan ingen mes och framör allt inte svag,
hur många känner till mitt rätta jag?
Drar en grogg och rullar på höften,
lyssnar på någon låt om en jävla massa löften.
Låter ljusen brinna och fladdra i takt,
över min kropp har jag all makt.
Fyller rummet med röster och melodi,
just nu saknar jag lite sympti.
För sängen är hård och alldeles för stor,
hjärtat kramas om av mörkrets vassa klor.
Nej jag är inte rädd för vad som finns utanför,
nej för jag vet exakt vad jag inte gör.
Vad jag gör är en annan fråga,
fan mina tankar borde någon såga...
vafan håller jag på med, jag vet vad jag vill,
men i mitt huvud står allt still.
Ett, två, tre och tiden tickar på,
är det någon som kan förstå.
Hur det känns att falla och stå på samma plats,
nej fan nu hoppar jag med sats.