från och med nu,
skiter jag i att jag önska jag vore du.
Det är okej att vara rädd. Att vara rädd för att bli någon man inte vill vara. Men att frukta det så mycket att du glömmer av vem du är bäst på att vara... det är inte okej.
Du kommer alltid vara bäst på att vara dej själv.
Jag har kännt så jävla ofta de senaste veckorna...
att jag inte har en anning om vem jag är, eller vem jag håller på att bli. Men jag gillade inte att jag inte var den som jag trodde folk förväntade sej..

HEllo?? ´
Hur kan dem förvänta sej något av mej, som jag inte gör? som jag inte lever.
Det är skit.
Det är skit att tro att man gör andra besvikna med sina vardagliga val. För visst, som sagt, man kan tveka inför val, och vad det valet gör dej för slag människa i andras ögon.
Man får vara rädd.
MEN det är fortfarande så, att ingen kan säga att det inte är du. För det är det ju.
Och dessutom, så får vi för fan inte glömma ett utav de bästa, och för mej nya budskapet - Var bara dej själv!
Jag har inte funderat så på vad det innbär. Men börjar förstå nu.

Vet inte om någon annan kan förstå vad det är jag har förstått.
Jag önskar deet. För det var precis vad jag behövde.
Jag behövde förstå, att det bästa jag kan göra, är att bara vara mej själv. Sen är resten upp till de människor som lever runt omkring mej. Det är ju trots allt lättare för dem att bara säga -nejtack.
än vad det är för mej att ändra åsikter, beteende eller utseende.