Du lovade

Du är inte en del av mitt liv.
Ändå finns du hos mej.
Du påminner mej om att du finns...
Genom att riva, slita eller att höra ditt namn. Det gör att du förstör mej lite mer för varje dag.

Jag kan stå på egna ben, men dagligen. Puttar han på mej, han trycker in handen i magen på mej, han stampar på mina fötter så att jag haltar fram och han spottar mej i ansiktet så att jag inget ser.

Och ändå kan jag stå själv.
Men snälla . Som min mamma, som min vän, som min kärlek , tränare eller lillebror.... Ställ dej bakom mej. Låt mej falla bakåt i era famnar för att sedan skjutas upp igen! Jag vill inte gå ur ringen , jag tänker vinna.
Så stå där.
Lite bakom...
Men nära.

För jag kan stå på egna ben.
Men jag tänker inte spela starkare än vad jag är...
Jag är tjejen med knutna nävar och tårfyllda ögon som inte kan sova utan sin nalle .
Och du ska inte få förstöra mej mer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0