det är inte...
Det är inte stenen som är trycket över bröstet.
Men de vågar jag inte tala om för dej...
vågar inte berätta att jag är rädd för att känna.
hur skulle det låta?

De är räddslan över att tårarna ska tränga fram om du når fram till mej...
räddslan över att de onsynliga såren ska göra så fruktansvärt ont under dina händer.
lite som om det du ska bränna mej vill jag hålla mej på min sida av vårat mitten.

ska snart traska ner till åsa i detta underbara väder, ta bussen in till kba och spendera kvällen på pingstkyrkan med alääx och fler goa människor :)
och jag går runt och njuter av att inte vara hungrig. haha.
hörs sen
puss.