Jag trodde jag skulle förbli trasig.

för er som följer mej här på bloggen...
kanske ni undrar, vad fan som händer?
Det gör till och med jag när jag läser vad som skrivit..
Jag gör det fortfarande... undrar, funderar.... LEVER.
och jag kan ärligt inte beskriva exakt vad som hänt...
fast jag skulle ju kunna det. Väldigt enkelt, brutalt och ärligt...
Jag skulle besrkiva mej själv lite som... en smuttsig strumpa...
Haha, avtagen, påtagen.
Kanske nu ännu smuttsigare, men fortfarande favoriten.

Så nu är jag tillbaka, bena har slutat skaka och knutarna i ryggen börjat försvinna.
Jag är inte längre hungrig.
Och jag kan ha mascara.


Så i eftermiddag blir det match på tingberget.
Nu ska jag kämpa igenom de sitsta två lektonerna idag.

ha det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0