jag har så mycket känslor inom mej att jag inte vet vart jag ska ta vägen. De får liksom inte plats... Samtidigt som allt bullrar omkring inom mig, dunkar huvudet av tankar, svar och frågor... Eller borde de stå tvärt om? Frågor och svar kanske. Och att jag har PMS gör inte saken bättre... De blir liksom svårt att skilja på tankar och känslor. En känsla jag har, är skam. Skam över hur bra jag mår... Konstigt nog? För en vecka sedan va gråten mitt lugn och paniken min närmaste vän.. Nu ler jag. Ler och myser... Njuter och längtar. Saknaden, förtvivlan och sorgen är som bortblåst... Folk måste tycka jag är konstig?! Haha, men. Grejen är ju ändå den att... Jag bryr mig inte om vad ni tror eller tänker om det . Jag är bara lycklig över att DET är tillbaka. Just nu. Just nu spelar de ingen roll... Jag vore en mycket större idiot än ni klassar mej som om jag fortfarande va ledsen, om jag fortsatte att gå runt med paniken ist för att ta vara på de jag då va nära på att förlora. Att ta sej samman, och att välja den (kanske lite mindre trygga, men vem har sagt att de ska va enkelt och smärtfritt? Det är väl egentligen det enda vi garanterat får ut utav det ;) ) lyckan är mitt val just nu. Att somna lycklig och att ha ngt att gå upp för, de är den lyckan jag väljer. Jag väljer lycka. Take it or not... De är ändå mitt liv vi snackar om.