Sitter i bilen påväg till skolan, försov mej och missade första lektionen. Vad spelar de för roll nästa vecka liksom? Martin kör den välbekanta gröna bilen och bredvid sitter Calle. Jag kämpar för att hålla mig på rätt sida, för den bra och rätta sidan har blivit min sida.. Dock finns den andra sidan liksom bara ett sträck ifrån min... Den gamla, den jag stod på innan. Den kollar på mig och jag på den, ibland blir jag rädd att ngt ska putta över mig... Men bara ibland. Så lite, kan göra det så bra.