jag vet vem jag är, jag vet vad jag vill, och jag vet vad jag kan.
så vad kan egentligen du hjälpa mej med?

hjälp mej leva. hjälp mej vilja vara jag, för att inte vilja vara mej, det är skit jobbigt.
haha tänk själv att vara fången i ditt egna liv.
jag kan skratta och jag kan göra saker, jag kan gå på träningar, jag kan äta middag med familjen och jag kan somna i min pojks (underbara,varma) famn.
Men jag kan också sluta andas. jag kan kipa efter luft och jag kan ligga till sängs en hel dag.
jag kan se mej själv i spegln och hata allt.
ni kan tycka att jag är en egoist, att jag tycker synd om mej själv.
och ni har rätt.
så är det.
och om ni bara visste hur många gånger jag slått mej själv på käften och sagt:
vakna, njut, lev och älska.

jag vet inte varför,
kanske för att ett gäng på 10-15 killar kallade mej äcklig och ful i två års tid.
kanske för att jag är ett skillsmässobarn.
kanske för att jag hindras utföra den sport jag älskar p.g.a. skada
kanske för att min skola går åt helvette

nej.
för detta är saker som var och varannan unge har.
det är inte detta som är mitt problem. inte.
jag behöver inte eran med ömkan. jag behöver inte folk som tycker synd om mej.
För allt det som står ovan har bara gjort mej starkare.
det är bara bra att jag fått uppleva detta. det gör att jag kan avgöra vad som är bra och vad som är dåligt idag.

Jag är mitt egna problem
jag är full av negativitet och jag vet inte ens vart den kom ifrån...
för det enda jag vet är att det är inte ni.
jag är också fruktansvärt trött. trött på att vara min egna värsta fiende.

Jag behöver bara förståelse.
förstålesen över att jag vill vilja, men inte alltid kan.

JAG ÄR BRA.
JAG ÄR BRA...
JAG SKA LEVA.