det var så innan,
och jag trodde nog att det skulle förbli.
När mina problem, som vänligt står i kö ochväntar på att få dyka upp sådär jävligt opassande...
ah när dem dyker upp... då fanns det någon.
Då innan. Då fanns det någon som alltid försökte. Jag behövde inte försöka själv...
jag behövde inte.
nu behöver jag... men vad gör man när man inte kan, och att försöka inte hjälper?

Tog hem min lilla plutt idag, bella ! <3
snutten har legat och degat hos mig hela dagen. så söt!
dock är Pepsi inte så förtjust i henne... så är lite spänt här hemma :S
menmen, ska fokusera på att bli frisk nu.
hejdå :)

Utan dej, skulle det inte finnas så mycket att gråta för.
Utan dej, skulle jag slippa vara orolig.
utan dig, skulle jag ha massa tid, och hinna göra massa saker.

Men med dej, kan jag gråta ofta och ändå få tröst varje gång.
Med dej, kan jag vara orolig, men det är bara för jag vet hur mycket jag har att förlora.
Med dej, kan jag dela min tid med, för utan dej är den ändå inget värd.

Att bli älskad. Det ger dej ingen garanti.
Att bli älskad. Det är inte allt.
Att bli älskad. Betyder inte att du inte kommer bli sårad...
Att bli älskad.

Läs det igen,

att jag älskar dej, betyder inte att jag inte kommer såra dej.
att du älskar mej, betyder inte att allt kommer bli bra.

Försök att leva orädd nu...

Medans andra tar plats i mitt hjärta. Medans andra kan riva i det, andra kan få det att slå hårt.
Någon kan få mitt hjärta att stanna, någon kan hålla det i sin hand utan att se det.
Du omsluter det. Hela mitt hjärta. Med värme, kärlek och allt som jag kan behöva.
Du är bäst mamma.

En sak till.
Om någon...
Om det nu skulle vara någon.
Då skulle det fan i mej vara jag?!.

jag menar kom igen, skrattretande.

Blir så trött på själv. Att jag aldrig kan fatta att jag bara behöver en dos Klara ibland. Har jag sagt hur jävla klockren du är min pärla? Tack vare dej, har jag funnit lite styrka. Puss

... finns det lite plats för misstag, både era och mina.

jag är så trött.
så in i helvettes jävla trött.

vart ska jag börja? Vart ska jag börja....
jo. juste.
jag har kommit fram till något väldigt uppenbart med samtidigt något jag försökt se förbi...
Jag är ensam.
helt själv.
Inget gnäll. bara själv.
ni vet att jag har skrivit om min stjärnor här i bloggen? Ja. de är verkligen mina stjärnor. Men, Jag är inte deras. Jag är ingen stjärna. Jag är en blek, patetisk, 12åring som just nu låter som en självömkande emo i sina bästa dagar. men vadå?! det är ju sanT!? Jag har ingen. Jag har fan i mig ingen.
Ingen som förstår ett piss om hur det är att vara jag. och den stackarn som faktiskt gör det, ja, den skiter väl i det?

jag har funderat fram och tillbaka på om detta beror på att ni är för sjävupptagna för att se er om, se er om och se runt omkring er... se vilka som sakta går sönder framför era ögon. är ni för lata för det? För rädda kanske?
Eller är det jag?
Jag som valt bort eran tröst? jag som vänt er ryggen och faktiskt är den själviska i läget då jag inte ser mej om för att se om ni står bakom, eller om ni ens står? kanske ni också faller ibland, och det enda ni ser är min rygg??


jo. Jag är så trött. så trött på att folk inte kan säga det.
FOLK, SNACKA HÖGRA FÖR JAG KAN FAN INTE HÖRA ER.

snälla. snälla... nu, Gud. behöver jag hjälp. På rikigt. snälla.

Jag hatar mig själv för den jag blivit. och jag hatar dej. Nej det gör jag inte. men jag önska iaf att jag inte skulle älska dej så fruktansvärt mycket... för då kanske jag hade klarat av att vara den starka elin.
För mitt i allt känner jag en sån jävla stor saknad. jag saknar den gamla elin. Den som man kunde räkna med, den som inte gick, den som inte gnällde, den som förstod.
Fan vad jag saknar den tjejen. För i de tiderna. Jag kanske egentligen, var mer ensam, hade mer tid för mig själv innan. Men jag då, innan, förut. Kände jag mig älskad. Jag kände mig betydelsefull.
Hej, jag är värdelös.
nej så illa är det inte. jag bara skrev att jag är värdelös för det antaligen var det du tänkte.
"jävlar vad hon tycker synd om sej själv"
Det gör jag inte. jag vet mina problem. men jag har inte funnit någon lösning. Så från många dagar och nätter i tårar går jag nu över till ilska. Frustation över denna jävla plats. över mitt hem som jag i alla år älskat och försvarat. Hålan, vårat egna lilla fucking ÅSA. Varför skulle du vända mig ryggen ??
Nu vill jag här ifrån. På allvar. länge. långt bort.
men vem fan bryr sej om vad jag vill och inte, jag menar egentligen?

Hjärtat.
Jag vet att du är orolig. Jag vet att du är rädd. Jag vet att du tvekar ibland.
Jag vet att du har svårt att komma ihåg, eller kanske svårt att förstå....
Att (jo, jag slänger ur mej det med en gång) Jag älskar dej. 
Du är en vän som jag alltid behövt. När du bestämde dej för att klampa in i mitt liv, då kunde jag bara knäppa händerna och tacka Gud. För en tjej som jag, behöver verkligen en tjej som du.

För hos dej kan jag hitta mig själv. Hos dej är det okej.
Framför allt så ser du mej.
Och jag behöver dej.
Behöver få fråga frågor som ingen annan kan eller vågar svara på.
Behöver veta att det finns någon som alltid VILL svara när man ringer.
Behöver få sitta och göra ingenting eller klaga något exremt över mitt liv med dej.
Behöver få känna att jag kan göra något för någon annan ibland...

Du är så bra.
och det gör ont i hjärtat när jag ser dej tveka. Du är ingen feg person, du är inte orädd, men du är inte feg. Du är modig. Du är stark. Så in i helvettes stark. Så att se dej låta folk, ibland till och med dej själv, långsamt riva på dej, slå och sparka. ( inte bokstavligen, men det fattar ni väl? ) Du står kvar för att du är stark, men vet du? ibland borde du bara gå, för att anledningen att DU ÄR ÄLSKAD. Den är bättre en styrka.

kanske tycker du att jag snackar en massa skit nu?
Det jag vill säga är att, var rädd om dej, det finns folk som inte kommer klara sej utan dej. Jag en av dem.
Och det finns många gånger jag önska jag var som du.


Sen är du jävligt snygg också!