Jag vet exakt vad som krävs för tårar.
Även om dagarna i livet är olika, och saker som jag grät för förra veckan kanske jag skrattar åt denna veckan...Så trots detta, vet jag en känsla, som får mej att inte kunna hålla emot. En känsla, som puttar mej i ryggen och som alltid drar bort marken under mina fötter.
Orättvisa.
Varför? Varför gråta över saker som är orättvisa, livet är orättvist, that it!
Men jo...

Jag gråter också när jag är riktigt arg. När jag blir så arg att det gör ont. Då gråter jag.