Hjälp dej själv

Och jag ser hur folk förlorar.
Hur dem missar poängen...

Jag ser dem försvinna allt mer och mer. Och jag känner mej hjälplös... Som om man pratar med en vägg.

Samtidigt kokar jag av ilska .
Och det är inte ens över det som hänt mellan dej och mig Mimmi. Utan jag kokar av ilska, på alla andra. Låter tårarna tränga fram och rulla ner för kinden , är så trött på att få erat "stöd" ... Jag vet mamma, jag kan inte begära att folk ska tycka som jag. Men ibland skickar folk som kallar mej för deras bästa vän, ut mej i strid utan hjälm?!

De säger lämna henne, du kommer må bättre då...
På vilket sätt mår jag bättre när jag går på bussen och alla hälsar på henne utom jag?! Ni vet vad hon gjort mot mej, ni ger mej råd om att jag klarar mej utan henne.... Men ändå är platsen bredvid henne upptagen och den bredvid mej ledig... Hur ensam får ni mej inte att känna då?
Ni säger att ni förstår , att ni tycker jag gör rätt i att skita i en annan viss person, ändå kan ni tjitttjatta med denna någon på ica....
Tack .
Ni borde väl spotta på den som gör mej illa?? (åtminstone blänga ist för att le och hälsa?!?!)

Ni säger så jävla bra saker, men vad gör ni sen? Vad fan betyder stöd för er? Visa mej ett stöd .... Kompisar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0