Klassisk fråga right?
Kände mej tvungen att ta upp det.
För jag själv har insett att det är svårt att gå runt och inte ha några fördommar, men också hur mycket lättare det är att leva utan dem. Det är inte allt för svårt egentligen!?

Jag vet, att vi bygger upp vårt egna samhälle, ger ut våra egna stämplar och snackar högt om att han eller hon är si eller så...
Men vem fan säger att SÅ ÄR DET!?
Jag menar, ALLA kan ju se ut precis som dem vill.
Du kan göra vad du vill med ditt utseende, och folk kommer tro att det speglar ditt inre...
Men det finns ju faktiskt dem som  misslyckas med det, vissa klär sej och utspelar den dem vill vara, men egentligen är dem någon helt annan, så varför ska vi då stämpla dem innan vi vet? Vet fall det är deras innre vi ser, eller fall det är deras inre önskan om hur de faktiskt vill vara? 

Vem eller vad pekar på att tjejen med den nya Iphonen och den dyra märkes klänningen har en rik farsa och är en bortskämd barnrumoa? kanske har hon fått ett grymt sommr jobb bara?!

Vem påstår från början att alla svartmålare med höga platå skinstövlar vill dö, eller åtminstånde uppleva smärta för deras liv, de måste ju suga så som de ser ut? (what?!?!?) Dem kanske trivs i en annorlunda klädstil?

Vem säger att alla med percing eller tattoo, är ett trotsbarn, som gör allt utan at fråga sina förtvivlae föräldrar om lov? som gör allt för att framstå som en hårding som klarar och dessutom frivilligt tar emot smärtan?
Dem kanse faktiskt visst fick lov till tatueringen och dessutom hade den en innebörd som var värd smärtan (been there)

Att klä sej som man vill, att ha håret som man vill, att göra vad man vill med sin kropp, i form av hål eller tatueringar syftar jag på... det är ju bra!
Missförstå mej inte, jag gillar att vi faktiskt kan göra så. Min mamma sa själv till mej att hon inte visste vad hon skulle leta efter när hon mötte upp mej på centralen efter jag vart borta ett tag. Hon sa, jag citerar:
- Insåg att jag skulle sluta leta när jaginte visste om du dök upp i brorsans gamla jeans, pappas hoodtröja och keps, eller fall du skulle komma i sommarklänningen och utsläppta lockar.
Jag tog det som en komplimang.

Det är bra, att vi kan styra det.
Jag hoppas att folk kommer lära sej styra dt, så vi oftare kan lita på vad vi ser.
Men mest hoppas jag på att vi inte BARA, litar på våra ögon, utan fakiskt utan fördomar lär känna det inre, genom det yttre, men ah.  nI kanske inte fattar vad jag menar, men jag vill mest få fram, att leva som person, med mindre fördommar, är ett liv jag gärna strävar mot. Dock vet jag att jag ine är där och det kommer dröja, men ändå.

Stjärna om du orkar läsa, och bedömma om det var värt det sen.