Jag måste nästan få säga något innan jag säger något annat.. hehe.
Att första kärleken... är inte alla kärlekar den första? Känns inte alla på olika sätt... Man ersätter ju inte någon. Man lär sej bara älska. På Annat sätt, eller på ett starkare sätt.
Men men, Jag har väl också haft en första kärlek...

Och jag väljer att skriva om den med namn. För vi vet att det va så, och det va sött.
Calle Ericsson. Jag kommer ihåg att vi lekte med barbie. Din mamma och min mamma var kompisar. Och dem var förvånade över hur bra vi kom överens. Calle som annars var busig och ah, bråkig. Kunde med mej, sitta i flera timmar och leka med lego eller dockor. Hehe.
Vi gick på samma dagis. På dagis var vi inte samma som hemma. Vi bråkade mer, men jag minns att jag tyckte det var skoj. Det fanns liksom inget elakt i bråken. Det fanns ingen baktanke, och ingen tog illa upp.
Jag har ett kort på oss, vi sitter i frökens knä både du och jag. På varsitt knä. Så pussas vi, gulligt.
Jag kommer ihåg att det var pinsamt. Och att jag inte ville göra om det.
Men jag kommer också ihåg att jag tyckte om han.
Så måste nog vara så , att han var min första kärlek. sådär små och ovetande om livet, tyckte vi om varandra.

För länge länge sedan. Idag, goda vänner! <3