ibland förstår jag inte hur man orkar?
Orkar kasta elaka ord och förlänga dumma rykten om en person som du sedan ska dela en pizza med.
Fattar inte hur man orkar säga att en person som du umgicks med igår, är en pinsam plåga dagen efter...

Skäms ni inte över er själva? kan jag fråga mej ibland.
När ni inte hör vad ni säger själva utan det är bara en stor pajkastning bakom ryggarna på varandra.
Vad är grejen med att låta som en jävla bitch när man slänger ur sej att man inte orkar vara med den här JÄVLIGT JOBBIGA TJEJEN, för att hon alltid har samma kläder som dej? eller för att hon drar samma skämt gång på gång? 
Om hon faktiskt behöver dej då? Om hon inte orkar vara hemma... som faktiskt litar på att du finns där för henne. Kanske har hon inte den rätten att lägga förtroendet hos dej?
Men eftersom hon iallafall tänkt tanken, eftersom hon nu faktiskt har hört av sej varje dag i en lång tid (skitjobbigt att vara omtyckt, eller hur?) förtjänar hon iallafall en värdig förklarar till att du inte orkar/vill eller kan umgås med henne just idag.

Det jag menar är att man kan säga såå lätt vad alla andra gör för fel. Jag har så lätt för att skriva denna text. Jag kan se en sån här grej daglingen och gå och tänka på vilken hora *namn* va idag, utan att ens tänka på att jag sitter och nickar åt en av mina vänner mittemot när hon förklarar för mej att jag gjort någon arg när jag reagerat som JAG gjorde på det Han ELLER hon sa som handlade om något som jag hade sagt till henne om honom.... osv,osv.
Det hela är en ond cirkel, och jag vet att vi ALLA (i stort sätt) är med i den. Alla vet också att det är fel, och alla är lagom tränade för att blunda för detta problem som faktiskt kan förstöra en hel vänskap....Och ändå sitter jag bakom skärmen och slänger fram anklagelser och skit om folk jag umgås med. Fan vilken bitch jag är.

Och ändå, så behövs det väl?
Snackas ut ibland, jo visst.
Men brudar (framför allt dem jag tänker på) eller pöjkar, ibland tar vi nog i....