de finns en person. (som dock inte är ensam om att få denna beskrivningen, men ändå)
I mitt fall är det en han.
En vän, nej ni kommer aldrig kunna gissa vem.
Han är iallfall en vän som jag det senaste har insett att jag inte vill eller kan leva utan. Som jag kan berätta allt för och som står upp för mej när som helst. Som kan krossa mej så lätt med rätt ord val och som kan få mej att må bra lika lätt.
Vilket fall.
Denna person, är en utav de mest starka jag känner. Från min plats, som är nära honom.
Så ser det ut som han kan andas djupt och stå stabilt i vilken storm som helst.
Visst kan han vackla, men han trillar sällan.
Men ändå så har han en livsstil som förvånar mej enormt.
Aldrig ensam, alltid sökande eller i hand med någon.
Inte för att han kan behöva någon? utan för att han vill....
Det gör mej glad när han har någon. Han förtjänar det. Han är bra på det, och han mår som bäst med någon.
Jag blir även väldigt impadd. inte över alla tjejer han får på fall. Utan på hur han orkar.
Orkar älska någon, så oftaa men så innerligt.
Ibland blir jag orolig att det går för fort. Samtidigt som när jag ser han, så vet jag.
Det är inte på låtstas...

Jag tycker själv, att älska. Att ge någon sin kärlek, är det finaste och bästa man kan göra!
samtidigt, som det måste bli jobbigt? Missförstå mej inte! Men borde man inte bli trött!? På att ständigt älska, ... 
Låter så fel när jag läser detta högt så vet inte om jag fått fram det jag egentlien vill ha fram.
Det jag menar är, om man älskar någon, och det tar slut. Är det svårt att orka älska någon annan på ett tag, men han kan, och det ser jag upp till. Hoppas bara inte han sliter ut sitt fina hjärta.