var dej själv, för alla andra är upptagna.

eftersom dem redan sticker ut. Redan är udda, syns. Så är det ju uppenbart att det inte spelar någon roll för dem.
Dem kan skratta hur högt och hur fult dem vill, dem kan breda ut sej på en lång rad och ta upp hela framgången. Dem kan kasta väskor och påsar till varandra genom luften högt över strassade människor på centralen. Dem kan sitta på marken längst en vägg och lyssna på hög urdålig musik. Dem kan gå som en säck potatis eller dansa runt med sträckta ryggar och sjungandes på grova låttexter.
Därför när jag satt på den där röda bänken i all stress på Centralen här om dagen, så kände jag att jag var någon jag egentligen inte var. Humm, de där lät ju bra?
Jag menar jag vågar, jag vill, jag kan också sjunga högt medans jag vandrar fram genom göteborg. Jag vågar slå mej ner mitt bland folkrusen längst en vägg. Jag vågar också skratta mitt häxskratt...
jag gör det. Också. inte just då. men jag kände jag är inte som man ska, jag är som man vill.

fast när jag satt där, mitt emot gruppen med svartmålade ögon, trasiga strumbyxor, nitskärp och rött hår...
då kände jag mej bara patetisk. som en som bara ville vara en som alla andra, en som bitchblickade de där gänget.
Jag satt där, med korsade ben, vita convers, skinjacka och måttligt målade ögonfransar.
Jag satt där och försökte smälta in bland människor som jag själv egentligen såg som inga. Jag menar att alla ser ju likadana ut! förutom " dem dära " då. och vi alla vill och gör så som någon annan gjort före oss. vi bär kläderna vi ser ur tidningarna att en känd person haft. Vi tycker samma som någon annan, vi är som alla andra.

Man ska vara sej själv, vissa kanske är just så, som man ska, som många andra. Vissa inte. Men jag tror, jag vet att många är någon som dem egentligen inte är. Inte med mening, utan att det bara blev så. så är de med mej iaf. jag har aldrig känt att jag vill vara som alla andra, eller att jag måste vara som alla andra för att passa in...
Men ändå blev jag besviken på mej själv. jag tycker kläderna är snygga, men är dem som jag? Passar de mej? njaa... inte helt asså.

Så jag ska börja tänka på detta. Att inte tänka- idag ska jag göra detta och jag ska dit, vad ska jag ha på mej? (visst så måste man anpassa sej ibland av ödmjukhet) men ah ni hajjar? ;D

Så nu vet ni, nu ska jag sätta på en film och halv sova till den. puss

Kommentarer
Postat av: julia

värt att tänkas över!

2010-05-16 @ 18:03:07
URL: http://juliajosefinkraaij.blogg.se/
Postat av: Jenny

man får ju tankeställare, förutom det tror jag allt du kommer bli en författare när du blir stor, galet bra !

2010-05-16 @ 20:09:24
URL: http://amandajennyfrida.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0