Folk sa ofta att du ljög för mej. Det gjorde du aldrig, du berätta bara inte hela sanningen.


Nu är vi där. Tre år kvar. Folk har tagit sin plats, och jag ser hur folk utvecklas till något de innan inte var.
Det gör inget. Det kan vara något bra, det kan göra dej gott.
Jag vill inte förändras. Eller jo, jag vill bli en bättre människa, hehe. Alltid.
Men, jag vill inte ändra på hur jag har det.
Jag behöver inte det.
Jag har mina vänner, jag har min grej, jag har allt jag kan tänkas behöva och mer.
Visst tid, den skulle jag nog behöva en massa av... men jag menar. Jag är inte i behov att hitta mej själv, självklart vet jag att det finns mer saker om mej som jag inte vet ännu... men behöver inte hitta vad jag gillar och vad jag vill göra, för det är jag redan säker på. hyffsat.

Nya klasser, nya skolor.
vissa försöker bara för hårt.
vad händer?
Hon vill vara bästis, hon vill vara ensam, hon söker tröst, och han där, han är bara en toffel.
Det är okej att vara osäker. det är okej att söka trygghet. Men det är många som inte kan söka på rätt sätt,
ni kallas fejk mina vänner. Ni kallas desperata.
Det låter hårt. det är det, Jag överdriver, fast ärligt. En del människor vill jag bara krama om, jag tycker synd om er. Gå vidare, älska. Sluta hata, sluta älska, what ever, gå vidare. vi är 16 år. Man får sitta fast ibland. Men varför söla ner sej själv med lim? Ni är inte själva, aldrig, så varför tro det? varför låsa sej? (vem är jag att skriva det här? som själv vet exakt hur man gör. Har gjort det. Gör det.)
Något som löser en stor gåta är, älska, hata och förlåta.

Det är absolut inget fel på min klass! Dem är sjukt goa, och jag är ändå riktigt glad att jag hamna där tillslut.
Men det jag vill få ner, är att jag behöver inte söka plats. För jag har min.
Hos dem som älskar mej, hur fucked up jag än är.
Hos dessa. Där är min plats. Jag vill & kommer aldrig lämna dem. Dem kommer aldrig låta mej kliva därifrån, sne steg gör vi alla, men de finns alltid någon som sträcker ut sin hand. Som söker min hand men får mitt hjärta.
Ni är det bästa jag har. Ni vet vilka ni är. Om ni inte vet, kanske det inte är ni... ELKT, nej. förhoppningsvis ärligt.



blajjsomärokajj.