... det känns verkligen så. Alla bara ljuger. Jag är en lögn. Jag finns knappt.

Faaaaaaaaaast. det där är bara tanken som dyker upp i skallen när jag legat nerbäddad för mej själv nu ett slag. Ensam är inte stark. Ändå så kommer tanken upp att det vore bäst om man va det.
Slippa bli sårad, slippa såra. Enkelt. Tråkigt... men enkelt.

jag tror att jag alltid har rätt om mej själv... oftast har jag fel. Men det rätta svaren, de kommer inte fram, att jag har fel, det behöver jag inte veta om jag inte får veta det rätta där efter.
fattar man vad jag skriver eller är det bara en enda stor röra..?

Shit. det är så mycket jag skulle behöva göra...
Skaffa ett jobb, klippa mej, bli frisk, umgås med kompisarna, skaffa ett jobbb (!) plugga, träna,  förbereda mej....
nä. det var inte så mycket. Det bara är något. just nu vill jag ha och va ingenting. så något stör mej. detta är det något.

vad är vacker?