Tillbaka!
Osch. Vart ska man börja på pappret. Antanligen vore det mest förstårligt att köra det hela från början. Eller hur! Hihi, Så sätt er bekvämt. För min vecka, skulle kunna bli en kraftig bok, med en hel del innehåll, men mest massa blajj...
Jaja. Drog som sagt till fjällen med Bästa Alääx och stora familjen kråkeson (Blandning av åkeson&Kristoffersson, ganska bra, och accepterat) På 9pers packade vi in oss i två bilar och drog.
Snowbord stog på schemat. Och ärligt jag är minst sagt imponerad av Alääx, Linus & Jesper. Innan veckans slut kunde man kalla dem för riktiga snowbordsåkere! Riktigt bra. Dock gick det inte lika bra för mej. nixpix.
Föll illa första dagen, på svanskotan. Detta sackade efter mej i en halv dag då jag låg i värmestugan med värk. NO BIG DEAL, tänker du... säger såhär, Min rumpa var blå! Något måste gått sönder i ryggslutet ! Meeeeen iaf.
Det blev bättre efter någon dag. Och upp på brädan igen. Blev snabbt bättre, och ramlade inte så ofta på min onda bak.
Men vad händer då?! Jo. Då kommer feber och halsont. YeY!. Alltid jag.
Två av fem dagar låg jag alltså hemma i stugan, med hög feber. buhu.

Resan gick snabbt i år, ovanligt snabbt. Hann inte åka alla backar, kunde inte gå med och bada, inte heller kasta mej naken i snön... men okej.
Alääx var som vanligt bara helt grym och fick mej att skratta hela resan, i små lätta ögonblick. Det gjorde att resan, trotsallt ägde. Och tack min vän. För att du är du, och för du känner mej. För att du tycker att det är okej att vara med mej... tack.

Påväg hem från fjällen, i mariestad. Där blev det ett besök på sjukhuset, Halsfluss? japp. KUL!
Bara att tacka och ta emot den jävla pencelinen...
Väl hemma, andades lite, hade liksom glömt av lite hur man gjorde det...
Sen åkte jag ner till min galet saknade Calle... Sooom, hade huset fullt med packade och goa killar(?)
Tog mej ett snack med Emil, myckebramyckebra.

Sov dåligt. Mådde sisådär, och det där jobbiga, som att han som låg sådär fint brevid och snarka skulle åka bort imon gjorde lite ont i bröstet...
Men vaknade, gick upp, fast ingen av oss ville, så gick det väldigt bra. Vi packa in oss i bilen, och jag och Roger följde Calle hela vägen till bussen i göteborg för att säga. Inte hejdå, det behövs ju inte. Men säga till han att han ska ha det så bra.

Okej. Så nu går jag hemma. Alääx, min trogne vän, som är den enda som kan umgås med mej när jag har halsfluss (eftersom hon redan gjort det) är inte hemma. Har äntligen nu, på eftermiddagen fått igång internet.
Men går hemma, Med ett öm svanskota, halsfluss som gör så jag inte har ätit något annat än flytande saker på tre dagar, och helt utan min stora kärlek.

Så nu tänker jag fortsätta tycka synd om mej själv, så skriver jag säkert sen igen.
Calle, du är ganska så jävla as bra. ok?


Gott snygga i nattkläder innan avresa mot fjällen!