Det är inte så svårt, det är egentligen jävligt enkelt. Du vet, och jag vet.
ett plus ett är två. Jag vet. Jag klarade inte av minsta lilla, såg mej i spegeln i söndags kväll och såg hur panik och förtvivlan var helt över mej... så jag tog tag i det, Haha nej, jag sket i det, åkte bort. Hem till ett lugn jag glömt av att jag hade. Tog kinnekulle tåget till mariestad. Där stod farmor med öppna armar.
Och idag, idag mår jag bra. Jaopp.
Jag har fått fäste under fötterna och börjar finna mej själv igen. Visst är jag seg, och kommer vara trög ett tag till. men vafan, nu vet jag ígen. Vet att det är inte så svårt. Aldrig att jag påstår att dét är enkelt, men det är iallafall inte svårt.

Jag visste inte att jag föll tills jag låg ner, och nu kommer jag tillbaka. Om allt funkar som det ska även imon, så ska jag ta tåget hem. Tillbaka till den verklighet jag valt, och faktiskt tycker om och älskar , ganska hilma ofta faktiskt.

Min kusin Angelica leker alla som skridskoprinssesa, så jävla duktig, är sjukt imponerad och stolt kusse!

MIN FINA KUSIN DETTA!