deppinlägg, hej.
Igår på träningen , blev jag så jäkla knäckt. på alla vis, men spcieltt psykiskt.
Hade knytningar i bröstet och orkade inte. Var trött och kände hur en stadig förkylning tog över min kropp. IGEN.
och jag orkar inte det. jag vill orka! jag vill ha lust till träningen! jag vill orka tycka det är roligt !
....
....
gråten har suttit i halsgropen sen igår kväll.
och den sitter där än...
Jag känner mej så jävla tung....
och ett annat obehag har lagt sej över hela mej.
och jag känner mej sviken. Lurad.
jag känner mej dum.......
Egentligen så kanske jag är det.
jag tänker inte skriva att jag inte HAR någora vänner.
För jag har de bästa.
Men idag känns det inte som jag har någon.
Inte i skolan
Inte i mobilen
Inte Hemma
Inte på träningen
Jag har inte ens mej sjäv. För jag vet att jag kommer ångra att jag ens skrivit detta..
få dåligt samvete för jag beklagar mej.
Känna mej otacksam som inte ler och skriver om allt som jag får , varje dag!
jag menar jag borde skriva långa inlägg om att vakna upp bredvid min kärlek varje morgon och att få somna tätt intill honom varje kväll, jag borde skriva om godnatt smsen jag får VARJE kväll av min bästa vän, jag borde skriva om min mamma som varje dag ser till så jag kan göra det jag vill. Jag borde skriva om vädret som är fantasikt och om mitt nya jobb som jag trivs jätte bra med, jag borde skriva om min helg som varit och om min helg som kommer, fulla av äventyr.
jag menar jag borde skriva långa inlägg om att vakna upp bredvid min kärlek varje morgon och att få somna tätt intill honom varje kväll, jag borde skriva om godnatt smsen jag får VARJE kväll av min bästa vän, jag borde skriva om min mamma som varje dag ser till så jag kan göra det jag vill. Jag borde skriva om vädret som är fantasikt och om mitt nya jobb som jag trivs jätte bra med, jag borde skriva om min helg som varit och om min helg som kommer, fulla av äventyr.
Jag borde skriva om min fantasiktka vardag ....
och titta nu har jag gjort det...
och det är så fint att den där klumpen i halsen bara vill ta sej ur i ett hulkande gråtanfall...
men inte nu.
för det är inte glädje tårar...
Nej idag, är jag bara dålig. Kan inte ens känna det.
det jag känner när jag läser det är bara,
hur fan kunde jag ha förtjänat det där? och finns det en baktanke i det jag helt missat?
Jag har ett fint liv, det är bra.
så detta är väl bara en depp dag....
och den värsta sorten då jag ärligt talat inte väljer att tala ut med någon om det utan skriver det i ett jävla flumm inlägg i min blogg som ändå ingen läser.
det känns inte så bara. Och jag är så jävla trööttt på dessa BARA....
För få är dem då inte. Ofta, nej. likadana, nej.
Men inte heller sällan....
jag vill springa. Springa tills fötterna bränner.
Jag vill skrika, skrika till rösten inte bär.
Jag vill älska, älska tills jag blir älskad tillbaka.
jag vill skriva, plugga och läsa tills jag kan allt.
Jag vil städa, plocka och fixa tills det blir perfekt.
Jag vill ge, ge tills jag inte har mer att ge.
Jag vill ha en mening.
Jag vill ha en mening.
Kommentarer
Trackback
